När tiden står still men hjärtat rusar vandrar dygnet

Det är nästan läskigt hur dagarna springer iväg nu för tiden. Såg att jag inte bloggat på flera dagar ju, men det känns som det var igår jag skrev sist. Jösses vad tiden springer! Iallfall. I fredags efter jobbet åkte jag till Värmland och hängde med några kompisar. Hjälpte dem förbereda lite smått inför lördagens halloweenfest. Eller det var åtminstone tanken med att komma dagen innan. Blev mest uppdateringar om livet och allmänt skitprat. På vägen plockade jag upp Oskar i Skövde. Så roligt att se honom igen efter en halv evighet!  På lördagen var det full fart med förberedelser och fix inför kvällens fest. I vanlig ordning blev festen hur lyckad som helst mycket tack vare sällskapet och de fantastiska värdarna. Så himla bra kväll på många sätt! 
 
Jag och Tom-andré var utklädda båda två. Fick glädjen att fixa hans kostym och jag gick som vanligt all-in. Extra roligt när vi är seriösa båda två! Jag blev pirat i år för att undvika komplicerade sminkningar. 
 
 
Vistelsen i Kristinehamn var fantastisk precis som vanligt. Separationsångest när vi skulle åka som vanligt. Samtidigt kunde jag inte låta bli att vara överlycklig för att få åka hem. Eftersom jag satt i bilen tillsammans med min älskade Tom-andré som äntligen, efter 4 månader i Norge, har kommit hem till mig igen. Dessa månader har varit fruktansvärda på flera sätt utan honom. Klart att vi klarar oss utan varandra ett tag. Vi klarar allt! Men allting är verkligen hundra gånger roligare när han är med! Min prins!
 

Ikväll streamar jag

Lördag lördag lördag! 
Om en liten stund ska jag åka till EKO med en vän. Ikväll streamar jag från cirka 18. 
Förhoppningsvis får jag min wow-nyckel idag och isåfall blir det legion största delen av kvällen. Får jag den inte blir det 7 days to die och counter-strike i störst utsträckning. Den här dagen behövde jag!
 
 

Att hitta hem

- Spy-av-sig-inlägg -
 
Man tror att man rotat sig. 
Man tror att man hittat rätt, 
men ändå är där någonting som känns snett. 
 
Det jag vet är att så länge jag får dela mitt liv med dig spelar det absolut ingen roll vart i världen vi är. Släkt och vänner är aldrig längre än ett samtal bort och det finns bilar att köra med för att träffa sina vänner. Jag och Tom-andré står vid ett vägkors återigen. Ett kors vi egentligen stått vid i 2 års tid. Det här att avgöra vart man vill bo och leva. Jag tror att han och jag egentligen är väldigt överens, men ändå är där något som stoppar oss. Det praktiska? Dåligt samvete? Rädsla? Lämna fast tjänst för ovetskap? 
 
Jag tror nog det är en kombination av allt. Men egentligen är det ju bara att köra. Vi är unga och har tid att göra fler fel i våra val, så varför tveka egentligen. Man kan ju alltid flytta tillbaka om valet kändes fel. Det är ju egentligen bara att bestämma när. Om en månad, ett halvår, om två år och så vidare. Livet är för kort för att spendera massa tid till att tveka.
 
Och någonstans vet vi båda två att Värmland är vårt hem där vi vill bo, där våra hjärtan fann varandra, där vi njuter som mest i vardagen och där vi är varandras bästa. Sen får Skåne och Norge vara våra andra hem, för de är också hemma. Men det är ett besök-hemma och kanske inte ett permanent hemma.
 
Allt som finns i Skåne och Norge kan vi behålla som vänner och teater och vi kommer ses ungefär lika ofta som nu. Bara att vi är bokförda på en annan adress. Egentligen! Observera att vi inte bestämt oss! Finns andra delar också som vi inte har med i beräkningen. Delar som spelar en ofantligt stor roll! Det där som gör valet så extremt svårt för oss.
 
 

RSS 2.0