Leva i nuet

Smörigt inlägg on the way. 
 
När jag ligger en dag som denna. Genomförkyld och med ont i halsen, tänker jag igenom vad jag faktiskt har. Drömmarna är stora om hus och att utbilda mig vidare till drömyrket. Men i stunden så är jag ofantligt nöjd över det jag har också. 
 
Något jag får uppleva varje dag som är få förunnat är ömhet, respekt och kärlek från världens underbaraste person. Personen jag vill dela mitt liv med. Han som tar hand om mig i vått och torrt, som jag tar hand om och som jag känner ren lycka med. Ibland är det så självklart, men varför ta livet för givet? Mitt liv hade kunnat sett helt annorlunda ut om jag inte tagit de där tuffa besluten för ett par år sedan. De tuffa besluten och de jobbiga det innebar mynnade ut i detta helt fantastiska. Det gav mig mannen i mitt liv. 
 
Vi har gett oss ut på ett stort äventyr tillsammans där vi lärt känna fantastiska människor på vägen. Vi har en fyrbent helt underbar varelse att ta hand om och inom en snar framtid kommer hon få en annan fyrbent kompis här hemma. Så även om livet känns tufft ibland och det känns som vi trampar på samma ruta hur länge som helst, får vi inte glömma bort det vi har. Och framförallt att vi har varandra! Livets fortsättning kommer så småningom ändå. Man får inte fastna i framtiden så mycket att man glömmer nuet.
 
Jag älskar dig Tom-andré!
 
 
 

Jag kan välja

Ibland är vi så upptagna med allt i vår vardag att vi glömmer att stanna upp. Fråga oss själva hur vi mår. Vad har vi att vara tacksamma över. Vilka lärdommar har berikat livet senaste tiden. Vi gör det alldeles för sällan i vår stressiga vardag. Min fråga är ju då om vi skulle bli mindre stressade om vi faktiskt bokade in i våra kalendrar när vi ska stanna upp. Det gör jag sen 5 år tillbaka, men det borde kanske alla göra?
 
Jag har flera saker att vara tacksam för.
  1. Har fått svar på min nackröntgen och den visade positivt. Fick göra en ct-röntgen får några veckor sen eftersom den vanliga röntgen visade fläckar i nacke/lillhjärna. Så de ville av ren rutin göra en ct-röntgen för att utesluta det värsta. CT-röntgen visade att det inte var någon tumör utan en muskelklump. Den kommer tas bort med hjälp av laserterapi, vilket redan är bokat och klart. Detta eliminierar risken för att den skulle utvecklas till en tumör. De ska också ta bort trycket i huvudet (anledningen till att jag tog kontakt med sjukvården). Lättnaden när de ringde var enorm! Även om jag försöker att inte bygga upp det värsta framför ögonen så blev jag väldigt glad. En garanti på att jag ska få fortsätta leva på något sätt. Påminnelse om att vara tacksam för livet. 

  2. Har fantastiska vänner omkring mig och en underbar sambo som stöttat mig enormt mycket under min tuffa vår och höst. Med deras hjälp ser jag med positiva ögon fram emot 2018 efter detta hemska 2017. Jag tror 2018 kommer bjuda på fina minnen, nya utmaningar men framförallt positiva förändringar - Den inställningen har jag tack vare fantastiska vänner och en fantastisk sambo. 

  3. Har fina kollegor som är måna om att jag ska må bra. På mitt jobb så hjälper man varandra på alla tänkbara sätt och det är så värdefullt att veta när man parkerar bilen på parkeringen och ska gå in. Min chef har tagit mig under sina vingar och verkligen guidat mig genom en tuff tid som en vän snarare än en chef. Hon har gett mig nya utmaningar inför hösten som jag med glädje kommer ta mig an. Men först ska jag se fram emot en utmanande vår. 

  4. Min famil. Alla är friska och mår bra. För mindre än ett år sen var det inte självklart. Hela vår famil har haft ett tufft 2017 med sjukdomar, stressproblematik och morfars bortgång. Det tuffa året har absolut stärkt oss som familj, men framförallt har det ökat min tacksamhet för att jag är en del i denna fantastiska familj. 
Finns så mycket att vara tacksam för, men som man ibland glömmer bort. Tacksamheten över det som ibland kan uppfattas som självklart. Jag äger min egen kropp. Jag kan köpa den mat jag vill äta. Jag har rätten till en fritid. Jag får hjälp när jag blir sjuk. Jag kan utbilda mig till det jag vill. Jag kan dricka kaffe varje morgon. Jag kan öka och sänka värmen i min lägenhet. Jag har tak över huvudet. Jag kan välja!
 
Tacksamheten över den här varelsen. Alla hennes upptåg glädjer mig varje dag och hon vet inte ens om det. Det är så fantastiskt!

Att hitta hem

- Spy-av-sig-inlägg -
 
Man tror att man rotat sig. 
Man tror att man hittat rätt, 
men ändå är där någonting som känns snett. 
 
Det jag vet är att så länge jag får dela mitt liv med dig spelar det absolut ingen roll vart i världen vi är. Släkt och vänner är aldrig längre än ett samtal bort och det finns bilar att köra med för att träffa sina vänner. Jag och Tom-andré står vid ett vägkors återigen. Ett kors vi egentligen stått vid i 2 års tid. Det här att avgöra vart man vill bo och leva. Jag tror att han och jag egentligen är väldigt överens, men ändå är där något som stoppar oss. Det praktiska? Dåligt samvete? Rädsla? Lämna fast tjänst för ovetskap? 
 
Jag tror nog det är en kombination av allt. Men egentligen är det ju bara att köra. Vi är unga och har tid att göra fler fel i våra val, så varför tveka egentligen. Man kan ju alltid flytta tillbaka om valet kändes fel. Det är ju egentligen bara att bestämma när. Om en månad, ett halvår, om två år och så vidare. Livet är för kort för att spendera massa tid till att tveka.
 
Och någonstans vet vi båda två att Värmland är vårt hem där vi vill bo, där våra hjärtan fann varandra, där vi njuter som mest i vardagen och där vi är varandras bästa. Sen får Skåne och Norge vara våra andra hem, för de är också hemma. Men det är ett besök-hemma och kanske inte ett permanent hemma.
 
Allt som finns i Skåne och Norge kan vi behålla som vänner och teater och vi kommer ses ungefär lika ofta som nu. Bara att vi är bokförda på en annan adress. Egentligen! Observera att vi inte bestämt oss! Finns andra delar också som vi inte har med i beräkningen. Delar som spelar en ofantligt stor roll! Det där som gör valet så extremt svårt för oss.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0